Och vad med konsten...

Ska det finnas någon konst annan än den som kan hanteras som en vara på den globala marknaden?

Jag är förvånad över att närmast ingen vill se den nya ordning som råder inom kulturpolitiken och sambandet mellan nedskurna kulturbidrag och tveksamma sponsorer inom konstvärlden. Och att Maria Lind sätter fingret på just det problemet. För vem vill sponsra konst? Vem vill skänka pengar till kulturverksamhet? Och varför? Istället för att se till problemets kärna vill man få det till att Maria Lind har sålt sig för billigt. Att hon har en låg moral osv. Som att de senaste årens nyliberala ideologi och marknadens villkor har skänkt oss ett väl fungerande kulturliv och att allt är frid och fröjd. Bara att välja vem man vill samarbeta med utifrån en lång lista av penningstinna och välvilliga sponsorer med ett tadelfritt förflutet.

Jag känner inte till vilka statliga eller kommunala bidrag som Tensta Konsthall får eller huruvida de räcker till för deras verksamhet men många kulturutövare och säkert också institutioner klarar sig med nöd och näppe i det nya klimatet. Att söka pengar från annat håll, än det statliga eller kommunala, börjar bli nödvändigt för allt fler.

Konstnärer ska agera producenter och entreprenörer på den nya tillväxtmarknaden KKN men utan de bidrag som finns för tillväxt inom näringspolitiken. Istället förväntas konstnärer vara frivilligarbetare och dessutom rådgivare inom den kommunala kulturpolitiken utan ersättning.

Också samverka förstås. Den nya universallösningen på kulturens problem. Såklart är det bra att samverka men det avhjälper inte ett för snålt tilltaget kulturbidrag. Mer obetalt arbete, innebär det däremot för oss alla så kallade fria kulturutövare.

Det är att göra det enkelt för sig att peka finger åt Maria Lind när det är helt andra som borde ställas till svars om det är så att vi vill ha ett konst- och kulturliv värt namnet. Lyft huvudet för sjutton.

På Teater Brunnsgatan 4 anordnades en debatt mellan höger- och vänsterperspektiven inom kulturpolitiken, sponsrad av Timbro. Läs artiklar om debatten här från SVD och sedan Arbetet.

Föraktet mot honan

Häromdagen, kanske var det på kvinnodagen, hittade jag den här videon av Beyonce på Youtube. Den är närmast plågsam att se. Och texten:

Why don´t you love me, when I make me so damn easy to love?
Why don´t you need me, when I made me so damn easy to need?

En ung kvinna som går runt i en hemmiljö och längtar och trängtar efter manlig bekräftelse. Närmast helt tillintetgjord i sin strävan att leva upp till ideal av vad en kvinna ska vara. Ruggigt mitt i prick.

Och igår såg vi en filmatisering av Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf. Föraktet mot kvinnan som tar plats och som känner sin kompetens och styrka samt agerar efter den. Den manhaftiga Majorskan på Ekeby avslöjas med att ha haft en otrohetsaffär 20 år tidigare och drivs från sitt hem av den oduglige Majoren varpå han skänker de sex bruken till kavaljererna för "här stinker det av hona".