Bild lånad från http://www.mynewsdesk.com/se/pressroom/bonniers_konsthall/image/view/power-has-a-fragrance-gardar-eide-einarsson-paa-bonniers-konsthall-67307
Gardar Eide Einarsson på Bonniers konsthall.
Det var tråkigt. Är förvånad. Ämnet är intressant. Varför händer ingenting? Inget klick. Ingen nerv. Ingen glipa. Ingen smak. Bara ett konstaterande. Eller är det dödens tomhet? Likgiltighet och ointresse? Eller en konstnärs rädsla för sitt eget medium? Jag saknade slumpen. Någon borde tända eld på de där bildäcken.
Men varför tänker jag på det här?
Den brända Liberty-flaggan på Magasin 3 var starkare trots att den var ensam, utan syskon.
vadå vad ær det ens før æmne? berætta mera. min væn iman jobbar på galleri 3 i cafèet du kanske såg henne hon ær kort och mørk och liknar på isac grünewald.
SvaraRaderaGardars utställning handlar om ett slags utanförskap. Gott och ont. Vem som är eller snarare sitter inne, som en spegel mot oss som är ute eller så kallat fria. Vi som inte är på fel sida om lagen. Också de som ska hålla ordning. Den så kallade ordningsmakten. Ungefär så. Men det var för stelt. Fullkomligt blodfattigt. Som ett konstaterande. Ändå heter utställningen Power has a fragrance. Ja det märktes inte. Ingen lukt. Ingen smak. Men samtidigt som jag säger det så kan det ju ha varit det som var meningen. Ett status quo. Men det saknas något. Minst ett sinne är inte med.
SvaraRadera