Eye-Balloon, 1878
Om ballongen som metafor i Redons verk utifrån en text av Vojtech Jirat-Wasiutynski (IRSA, 1992).
I Odilon Redons tidiga kolteckningar och litografier förekommer ofta svävande figurer, huvuden, sfärer och ballonger. Många av Redons drömlika bilder handlar om ett slags upphävande av tyndlagarna.
Redon framhöll, i en artikel om Parissalongen 1868, drömmen som konstnärlig utgångspunkt och kritiserade naturalismen som han ansåg inte kunde beskriva människors andliga sidor. La rêve eller drömmen hade använts som begrepp tidigare av Baudelaire 1859 när han beskrev ett verk av Delacroix.
Enligt den esoteriska mysticismen är människors ursprung gudomligt eller himmelskt men på jorden blir de en slags ”fallna änglar”. När de blir medvetna om sitt ursprung söker de efter att återförenas med sitt himmelska jag. Redons tidiga bilder visar på den här polariteten mellan det som är ovanför och det som är under i en himmelsk/jordisk mening. Ballongen fick fungera som en metafor för den mänkliga dualiteten. Ballongen passar bra för den här typen av beskrivning eftersom riktningen för dess rörelse är outtalad, den svävar helt fritt eller kan vara på väg upp eller ner eller varhelst. Luften och himmelen är dess element. Ballongen var lika viktig för Redon under 1870- och 1880-talen som den stormdrabbade båten hade varit för romantiska målare.
Genom att använda ballongen som en symbol för andlighet framstår andligheten som något modernt. På 1870-talet kom ballongerna så att säga i hetluften efter att de använts under fransk-preussiska kriget till att smuggla ut post och människor från huvudstaden. På världsutställningarna blev de stora attraktioner. Även ballongens rörlighet kan associeras med det moderna.
Författare och ballongflygare beskrev ballongflygningen som ett tillstånd mitt emellan livet och döden som att lämna det världsliga, jordiska livet och gå in i något nytt. Det önskade drömlika tillståndet kunde ställas emot det romantiska fängelset, (la prison romantique) som Victor Brombert beskrev det.
Ballongen kan beskriva ett mänskligt tillstånd av isolation och exil. Ett mellanting. Ett slags transittillstånd. Orfeus och Evredike på väg upp ur underjorden. Ballongen har sitt esoteriska innehåll samtidigt som den tyngs ner av en korg eller gondola.
Det är tydligt att Redon har kunskap om de olika typer av ballonger som finns, hur de fungerar och hur de ser ut. Montgolfier, den gasfyllda och den styrbara ballongen. Han avbildar dem noga och deras uttryck får en mening i att det synligt logiska får uttrycka det som är osynligt (the logic of the visible at the service of the invisible.), det som inte går att avbilda.
Den styrbara ballongen har en avlång sfärisk form som smalnar av mot ändarna. I profil ser den ut som ett öga. Kanske var det den här formen som inspirerade Redon till att teckna ögon i flera ballongbilder. 1875 publicerar han en text ur sin dagbok som han kallar
L'Oeil comme un ballon (Ögat som en ballong). Texten beskriver en naturupplevelse av hav och himmel i en stilla evighet som beskrivs som jordens slut.
En annan idé om tolkning av ”ballongen” är den om en svart sol. Den svarta solen förknippades med planeten Saturnus och blev ett kännetecken för ett melankoliskt temperament och även för konstnärer under 1800-talet. Den svarta solen finns med som ett tecken för melankoli i flera av Redons verk. Den svarta solen är en kosmologisk bild sedan gammalt och sågs som en dualistisk motsats till den ljusa solen. Den identifierades med de perioder av förmörkelse som sågs som något som föregick en återfödelse eller som en födelse av en ny mer skinande sol. Inom alkemin används den svarta solen,
sol niger, som ett tecken för det första steget av materiens transmutation,
nigredo.
Den svarta solen fick representera ett kosmiskt kaos som föregår solars födelse och det personliga lidande som initierar en själslig förnyelse.
