Roxy Paine och Charlotte Gyllenhammar. Upp och nedvända träd. Jag snor ingens bilder så sök på Google/Bilder. Du hittar dem direkt. Charlotte Gyllenhammars verk heter "Die for You" och är ett riktigt träd som placerades hängande i luften utanför Åhlens i Stockholm på 90-talet någon gång.
Roxy Paine har gjort många olika träd men arbetar inte med naturmaterial. Vad jag förstår så är det ett slags statement från hans sida att använda sig av olika "industriella" material. Min tolkning är att han vill göra en tydlig gränsdragning mellan natur och kultur.
Men egentligen, vad jag slogs av när jag kom att tänka på de här träden är hur lika de är som konstnärliga uttryck. Samtidigt har de inget med varandra att göra. Jag tänker att inom den "moderna" traditionen ser man på konstnären och konsten som ett unikum medan inom en "postmodern" åskådning så spelar det en mindre roll. Det individuella, det unika är underordnat vad som kommuniceras. Samtidigt är det kommunicerade ingenting utan sin kontext. Duchamp sade ungefär att konsten dör med konstnären. Jag tolkar det som att när konstnären dör övergår verket från att ha varit något levande, som kommunicerats av konstnären till att bli något dött som vi bara kan tolka efter bästa förmåga. Varje tid har sina verktyg till tolkning och efterhand har verken spelat ut sin roll. Allt blir förvandlat till döda föremål, formalia, historier eller vad det kan vara.
Hittade den här länken - Om Anti-Art på Wikipedia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar